http://mammaannorlunda.blogspot.se/2011/07/jag-vill-leva-en-dag-langre-mitt-barn.html
Citat Anne:
"Jag kommer ihåg mina tårar och ångesten som kom då jag för första gången kom på tanken: jag vill leva längre än Anton. Jag minns hur jag i min mans famn snyftade och grät av bara tanken. Det var en ofattbar sorg som vällde fram. Hur kan jag önska något så sjukt? Men jag fann tröst i den bästa av famnar - vi kunde dela på känslan. För han hade precis samma ångest som jag..."
Min kommentar:
Synen av pappa när han sänkte ned urnan med brorsans aska; fullständigt onaturligt och smärtsamt outhärdligt.
Trots den upplevelsen vill jag leva längre än mina tre autistiska killar. Jag bara MÅSTE göra det. Och det har jag pratat vitt och brett om med folk, utan att ens tänka tanken att det skulle vara tabubelagt.
Jag läste en artikel som beskriver varför folk i Grekland och Japan blir särskilt gamla. Den finns alltid i bakhuvudet och tillsammans med en rad andra forskningsrapporter har jag små "hyss" för mig i vardagen, för jag ska baske mig bli minst hundra år.
Tack för att du lyfte frågan. Och som du gör det! Vilket fint sätt att skriva, du har.
Kram / Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar